När det regnar är det som att naturen vill vara ifred. Ha sin egen ostörda tid.
Allt är tyst och stilla fast ändå inte. Naturen för oväsen, det regnar mot balkongtaket, trädens blad och gräset.
Imman som tidigare täckte balkongens alla fönster börjar ge vika på ett par fönster. På ett par andra är den fortfarande kvar och suddar ut världen i kanterna.
Kan man vara i nuet, om man skriver om nuet? Hamnar man inte lite vid sidan av då? Eller lite efter. Nu.
Jag vill inte göra något annat än att lyssna på lugnet, se på ljuslågorna och värma mig under filten. En hel dag av inget.
Listan på saker som behöver göras är lång; och allt på listan går att förklara, motivera med orsak och verkan.
Jag kan inte förklara varför de skulle vara bra, nyttigt eller vettigt att sitta här i stillheten i några timmar. Vad ska de leda till? Ändå är det det jag mest av allt vill.
Finnas i stillheten.