Etikettarkiv: gräva

Konsten att flytta en Rhododendron

Helt plötsligt stod vi där med spadarna i backen och undrade om det var möjligt eller inte. Möjligt för att oss över huvud taget gräva loss den, och möjligt eller inte att sedan rubba och flytta den.

Frågan vi ställt oss var vad man gör med en ful växt.  Vi har haft en gammal, gammal Rhododendron buske bredvid entrén på huset. Kan tänka att den har 20 plus år på nacken.  I rättvisans namn ska sägas att den inte haft det bästa läget. Norrläge, med lite skymnings sol.

Med två rep, en duk och all muskelkraft vi kunde förmå lyckade vi till slut rulla upp busken ur gropen, efter ihärdigt grävande. Att rulla visade sig vara lättare än att dra. Väl upp ur gropen tyckte vi den stod rätt bra, tanken på att förflytta den ytterligare kändes tungt, långt och på gränsen till omöjligt.

Efter någon vätskepaus och en lagförstärkning i form av ett knäskydd så fick vi ändå busken på plats på sin nya plats.

Jag tror att det kan bli bra, dels kan det blir något som ger ett trevligt siktdjup bortom hallonlandet. Dels kan busken om den växer på sig lite ge lite mer rums-känsla och mindre va-har grannarna-för-sig-känsla ifrån grillplatsen.

Först ska den överleva, vi fick gå rätt hårt åt rötterna för att orka lyfta den, efter att vi också klippt den rätt hårt för att kunna gräva runt den. Den är planterad på en bädd av eklöv, vilket torde vara trivsamt.

Rhododendron busken ser redan snyggare ut, på sin nya plats. Nu är frågan vad vi ska sätta istället i skuggan framför huset. Mitt förslag än så länge är plastgranar 😉

De flesta växter ska flyttas tidigt på säsongen, alternativt sent, efter blomning. Vi flyttade den här Rhododendron busken vid helt fel tidpunkt men den har ändå kommit med fina årsskott efter flytten. Hade vi inte klippt ner busken så hårt hade vi aldrig klart att flytta den på två personer utan hade behövt vara fler, alternativt haft hjälp av en grävmaskin.

Taggad , ,

Att lära känna en trädgård

Jag har mest tänkt på trädgård och trädgårdsarbete som plantering och blommor. Den trädgård som jag nu lär känna har lärt mig att trädgården har ett eget liv och väsen som visst kan ge salighet, men som också har en egen vilja och när trädgården och jag inte har samsyn på saker och ting, då känns det, både i hjärta och muskelfiber.

En del av vår trädgård gränsar mot en väg. I kanten där sitter en obestämbar taggig buske av något slag. För några veckor sedan började jag klippa ner det taggiga för att sedan upptäcka att jag inte var den första som varit där och klippt. Det sitter som gamla stubbar i marken som skjutit nya skott, de som jag var där för att klippa. Så för att göra ett redigt jobb tog jag fram spaden för att gräva upp detta taggiga med rötter och allt.

Man kan ju tycka att växter ser beskedliga ut på ytan, men många är mer eller mindre som isberg har jag upptäckt. Det har en oansenlig topp ovanför ytan men i jorden, vilket massa! Jag har försökt att räkna hur många stora rotsystem jag grävt upp, efter två ronder mot denna taggiga typ är jag nu uppe i ungefär tio tror jag. Det sitter fortfarande taggigt grönt kvar, men, även om den kämpar emot, håller hårt i marken, sticker mig så fort den kommer åt så ska den inte tro att jag gett upp eller glömt. Ja bidar min tid. Rond tre kommer snart och efter det kommer allt bli svart. För den taggiga föredettingen. Då kommer det läggas flera gamla stenplattor från vårt påbörjade projekt över jorden och sedan tänker jag vänta. På att den ska dö.

Taggad , , , ,