Tulpaner, en sån gåva till mänskligheten! Kan inte få nog av dessa skönheter. På bild finns tulpanen Havran och Chansonett igen. Jag är däremot än mer fundersam, jag har i min beställning ifrån förra året skrivit Chansonett. Kan det möjligen vara lökfamiljen eller tulpan typen, och att den vita tulpanen med röda ränder heter något mer månne?
Jag vet inte om bonanza blev ett så bra ordval men i bilder blev det i alla fall fult fokus på tulpanen Princess Irene. Hos mig har hon återkommit tre år i rad, mycket blomvillig. Så här på våren innan allt fått färg tycker jag det är extra trevligt med den starka färgklick som Princess Irene ger.
Outslagen knopp, även den fin.
I år är första året som några av Princess Irene tulpanerna inte orkar upp i full längd. I höst fyller jag nog på med några nya lökar för att blomningen våren 2016 inte ska bli för skral. Av de tulpansorter jag prövat är Princess Irene den trognaste, hon har absolut blommat sig in i mitt hjärta.
När jag ser tulpanerna på väg upp i en av våra mindre rabatter blir jag förvånad och lite stolt. Kombinationen har blivit magnifik. Det är så stiligt och så vackert att jag skulle kunna sitta bredvid en hel dag och bara njuta. I rabatten sitter en nyhet, en triumftulpan som heter chansonnett. Mönstret på denna stämmer med beskrivningen, men inte färgen, kanske ändrar den sig med tiden. Den mörka kavaljeren heter Havran. Jag hoppas innerligt att detta visar sig vara en odlingsvärd tulpan. Den djupa färgen får mig att förlora mig i en bättre värld.
Vårkänslorna spirar ute, här har jag lyckats fånga kanadagäss med små tweeniesar.
Grågåsen går stolt över sina små inte långt ifrån.
Gässlingarna är fasligt söta.
Okej en sista bild på dessa oemotståndliga fjun.
Jag har haft tulpaner hos mig i tre år nu. Under denna tid har jag prövat några olika tulpansorter. Den som varit mest pålitlig och återkommit i stor utsträckning är princess Irene.
Minst odlingsvärda upplever jag att Purple prince samt Don Quixote har varit, dessa har i huvudsak blommat en säsong.
Jag har även prövat en hel del narcisser. Hos mig har de inte velat komma tillbaka, kanske sitter de inte på rätt ställe tillsammans med tulpanerna.
Jag skriver detta lite som en kom-i-håg lapp till mig själv!
Mest odlingsvärd är ändå gullvivan, trogen, pigg och alltid med många vänner!
Ett barrträd som sätter knopp, kalla mig lättroad men jag tycker det är spännande! Kolla in alla små skära skott som är på gång, här råder hårdbevakning. Hur ser det ut när det vecklas ut till barr? Mycket nyfiken.
– Hej lilla vän!
– Vilken fin färg du har!
– Har du haft en bra vinter?
– Fått vila upp dig och ordentligt under jord?
– Du är nästan två månader tidigare än förra året, du har inte haft för brått upp nu?
– Vi ses i morrn igen, jag kommer hit ofta.
stickling på väg upp 