Mordet på kirskålen

Ja, som jag önskar att det gick att mörda kirskål. Än så länge kan jag konstatera att jag endast lyckas få in några hårda slag men att kirskålen alltid reser sig igen. Vi bekämpar kirskål lite överallt i trädgården. För tre år sedan prövade vi att täcka över ett av trädgårdens fulhörn. Då såg det ut så här. Nu har kirskålen stått täckt i tre år och jag har lyft på övertäckningen. Kirskålen fanns kvar under plattorna. Tre år räcker alltså inte. Möjligen var den något decimerad. Nu har jag också försökt att rensa ut alla rötter, stora som små. Återstår att se om gräs kan gro här igen.

Om jag skulle ge ett råd till någon som vill pröva med övertäckningsmetoden för utrotning så skulle det vara – täck över ett ganska mycket större område än kirskålen du vill  döda.  Kirskålen försöker hela tiden krypa ut under övertäckningen så minst, minst 50cm marginal skulle jag gissa, troligen helst ännu mer.

Håll tummarna att jag lyckats här nu!

kirskål utrotad

Taggad , ,

Mer tulpan bonanza

tulpan9

Tulpaner, en sån gåva till mänskligheten! Kan inte få nog av dessa skönheter. På bild finns tulpanen Havran och Chansonett igen. Jag är däremot än mer fundersam, jag har i min beställning ifrån förra året skrivit Chansonett. Kan det möjligen vara lökfamiljen eller tulpan typen, och att den vita tulpanen med röda ränder heter något mer månne?

tulpan8

Taggad , ,

Princess Irene bonanza

tulpan2

Jag  vet inte om bonanza blev ett så bra ordval men i bilder blev det i alla fall fult fokus på tulpanen Princess Irene. Hos mig har hon återkommit tre år i rad, mycket blomvillig. Så här på våren innan allt fått färg tycker jag det är extra trevligt med den starka färgklick som Princess Irene ger.

tulpan4

Outslagen knopp, även den fin.

tulpan3

I år är första året som några av Princess Irene tulpanerna inte orkar upp i full längd. I höst fyller jag nog på med några nya lökar för att blomningen våren 2016 inte ska bli för skral. Av de tulpansorter jag prövat är Princess Irene den trognaste, hon har absolut blommat sig in i mitt hjärta.

Taggad ,

Ibland blir det bra….

När jag ser tulpanerna på väg upp i en av våra mindre rabatter blir jag förvånad och lite stolt. Kombinationen har blivit magnifik. Det är så stiligt och så vackert att jag skulle kunna sitta bredvid en hel dag och bara njuta. I rabatten sitter en nyhet, en triumftulpan som heter chansonnett. Mönstret på denna stämmer med beskrivningen, men inte färgen, kanske ändrar den sig med tiden. Den mörka kavaljeren heter Havran. Jag hoppas innerligt att detta visar sig vara en odlingsvärd tulpan. Den djupa färgen får mig att förlora mig i en bättre värld.

Havran tulpan

mörktulpan

randig tulpan

Taggad , ,

Essä hos Sveriges Radio: Sitter trädgården i huvudet eller i händerna?

2014-10-15 17.41.44Katarina Wikars har läst idehistorikern Ronny Ambjörnssons bok ”Den hemliga trädgården – om trädgårdar i litteratur och verklighet”, här är hennes essä om läsningen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6120864 

Taggad , ,

En annan typ av sticklingar

Vårkänslorna spirar ute, här har jag lyckats fånga kanadagäss med små tweeniesar.

fjun2fjun3

Grågåsen går stolt över sina små inte långt ifrån.

fjun

Gässlingarna är fasligt söta.

fjun1

Okej en sista bild på dessa oemotståndliga fjun.

Taggad , , ,

Odlingsvärda tulpaner

Jag har haft tulpaner hos mig i tre år nu. Under denna tid har jag prövat några olika tulpansorter. Den som varit mest pålitlig och återkommit i stor utsträckning är princess Irene.

Minst odlingsvärda upplever jag att Purple prince samt Don Quixote har varit, dessa har i huvudsak blommat en säsong.

Jag har även prövat en hel del narcisser. Hos mig har de inte velat komma tillbaka, kanske sitter de inte på rätt ställe tillsammans med tulpanerna.

Jag skriver detta lite som en kom-i-håg lapp till mig själv!

Mest odlingsvärd är ändå gullvivan, trogen, pigg och alltid med många vänner!IMG_9544

Taggad , , ,

Jag, miljardären!

IMG_9505

Går i den där stora trädgården som vi alla får ta del av, känner mig stormrik! Vilken magi som delas med oss.

IMG_9510 IMG_9508 IMG_9501 IMG_9499 IMG_9486 IMG_9474 IMG_9470

Taggad , , , ,

Tallbarrste och larver på menyn

I senaste numret av Allt om Trädgård skriver Elin Unnes om hur hon kokar te på tallbarr. Detta födde nyfikenhet hos mig och jag bestämde mig för att prova. Eftersom instruktionerna i tidningen inte var så tydliga så letade jag efter fler som skrivit om att förtära tall på något vis. Jag hittade Skogsskafferiet som också skriver om att äta tallbarr.

Tänkt och gjort, jag plockar en tallkvist och lägger i en kastrull för kokning.

TallbarrTallbarr kokar

Under kokning tappar barren lite färg och vattnet blir grumligt och får en yta. När det fått koka en stund häller jag upp det och serverar mig själv en kopp. Med viss förväntan tar jag en första klunk. Det smakar, väldigt mycket precis som tall luktar. Inte särskilt gott. Jag dricker ändå upp en halv kopp te ungefär. Samtidigt, när jag kämpat en stund av oklar anledning börjar jag få ont i magen.

När jag får ont i magen dröjer det inte så länge förrän jag börjar fundera på vad jag håller på med egentligen? Varför ska jag pröva tallbarrste? Hur vet jag egentligen att det inte är farligt? Jag har hittat en sajt på nätet där det står att man kan äta tall, men vet jag verkligen säkert att det är så? Tankarna spinner och ganska snart tänker jag att jag kommer att dö där och då av mina klunkar tallbarrste.

Som ni märker lever jag! Att tankar spinner på det här sättet har hänt flera gånger det senaste månaderna. För några veckor sedan prövade jag att äta larver och gräshoppor. Anledningen till att jag prövade att äta insekter var igen obotlig nyfikenhet. I Klotet pratade man i våras om hur vi snart kommer att behöva ställa om vårt proteinintag till att innefatta mer insekter och kanske mindre djur som vi traditionellt äter. Efter att jag stoppat den första larven i munnen den gången snurrade tankarna likadant, vad håller jag på med? Jag kommer att dö!

Det jag tycker är intressant här är rädslan för det främmande. Rädslan för det okända. Eller är det kanske rädslan för det ovanliga. Jag kan tycka att det finns en del reflektioner att göra kring irrationella tankar i mötet med något främmande, som bara är ovanligt för mig själv egentligen.

Tall kommer inte att ta sig in i min vardagsmeny, en myrburgare ser jag däremot fram emot att få smaka för första gången inom kort!

Dagen efter min provning av tallbarrste dök den här artikeln upp hos the Economist och jag kände mig ändå, avslutningsvis, väldigt inne 😉

Taggad , , , , , ,

High line park i New York

Denna park är så härligt kreativ och gränsbrytande, stad och natur lindas om varandra. En dröm av många att få besöka.

Dessa bilder från parken på spåren i både ljus och mörker passar staden som aldrig sover.

Taggad