November och nära döden

November är dödens månad. För mig. Det sista bladen faller från träden och skogen går i dvala. Omgivningen blir brun, och vardagen blir grå. Mörkret kommer tidigt om dagarna.

Alla har en relation till döden, det är ofrånkomligt. Vad som ligger i relationen kan vara allt från förnekelse, rädsla, himmel, helvete, längtan och pånyttfödelse.

Jag gillar november, jag gillar att möta döden, för den är en större del av mig sedan min mamma dog. I november är hon mera närvarande än någonsin.

Ingen kan förklara döden och få försöker. Jonna fångar de okända på bild på ett sätt som tilltalar mig. Döden är det okända som ingen av oss känner. Att få en bild tränger bort skräcken, gör det abstrakta verkligt och låter mig vila i ett svar på vad döden kan vara.

Fullmåne

Även om döden inte finns synlig i vårt samhälle så finns den inom oss, inte alla, inte just nu, men tillslut.

Myten säger att Astrid Lindgren inledde alla sina samtal med vänner med ”döden, döden” och sedan sa, ”så då har vi pratat nog om det”. Döden evigt närvarande, men inte bemött.

Så som årstiderna och naturen berättar min historia, berättar om liv och död blir jag lugn och hänförd. Solnedgångarna i november är som tagna ifrån Nangijala.

I november är döden nära.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: